Fafnersbane

Rött som guldet vid hans kropp
Flyter vår faders blod
För det du gjort jag förbannar dig
Intet skall du få

Ormskepnad skall jag taga
För att vakta det som är mitt
Girighetens klor griper hårt i mången man
Ty förbannelsen finns än kvar
Nu en ensam liten man blir förgiftad av dess tand
Ty guldet, det är människans baneman

I härden som brinner likt min broders eld
Min hämnd jag formar i järnet jag smider
Svärdet som skall dräpa den best som besitter
Rikedom och mäktigt håg, en visdom som skall bliva min

Jag sköljer min kropp uti ormens blod
och jag känner styrka växa sig stor
Kraften är min och dess skatt likaså
Men jag känner det finns något mer ändå

Djupt i dess bröst, fåglarnas röst
En visdom som aldrig var menad för män

I drömmen är jag mäktig
Min klinga hugger
Jag vaknar aldrig upp igen

Girighetens klor griper hårt i mången man
Ty förbannelsen finns än kvar
Nu en ensam liten man blir förgiftad av dess tand
Ty guldet, det är människans baneman


Fafnersbane (Bane of Fafner)
Red like the gold by his body
The blood of our father flows
For what you have done, I curse you
Nothing you shall have

The shape of a serpent I will assume
To guard what is mine

The claws of greed tightly takes ahold of many a man
For the curse still lingers
Now a lonely little man gets poisoned by its fang
Though gold is the bane of humankind

In the hearth that is burning like my brother's fire
I shape my revenge, in iron I forge
The sword that will slay the beast that possess
Riches and a mighty mind, a wisdom that shall become mine

I wash my body in the blood of the serpent
And I feel strength growing
The power is mine, and its treasure as well
Yet I feel there is something more

Deep in its chest, the voice of birds
A wisdom that was never meant for humans

In the dream I am mighty
My blade slashes
I wake up nevermore

The claws of greed tightly takes ahold of many a man
For the curse still lingers
Now a lonely little man gets poisoned by its fang
Though gold is the bane of humankind